Svensk byggnadstradition vilar på samma grund som muslimsk

Sverigedemokraterna har svårt att definiera vad som utmärker det svenska och västerländska i sin kamp mot moskébyggen. Det blir därför intressant att veta vilken muslimsk byggnadstradition det är som åsyftas, hur en moské är utformad och vad som med denna byggnad så radikalt avviker från den västerländska byggnadstraditionen? Arkitekturhistorisk vilar muslimsk och kristen arkitektur på samma antika arv, varför det är byggnadens funktion Sverigedemokraterna motsäger sig, men lindar in det i svepande formuleringar.
I budgetförslaget 2010 till Karlskrona kommun slår Sverigedemokraterna fast att: ”Byggnader med starkt symbolvärde av religiös eller annan karaktär som kraftigt avviker ifrån svensk eller västerländsk byggnadstradition ska inte få uppföras i vår kommun. Sverigedemokraterna säger således nej till den planerade moskén i Kungsmarken.”
Det första som slår läsaren, är vad Sverigedemokraternas byggnadshistoriska och estetiska uppfattningar har i partiets budgetförslag för 2010 att göra? Men samtidigt är det ett mått på partiets politiska stringens.
Vid en utblick över den muslimska världen, ses stora skillnader på hur moskéer är utformade, exempelvis i Kina, Afrika, Indonesien, Indien och på den arabiska halvön. Den mest kända och även den äldsta muslimska byggnaden är Klippdomen på Tempelplatån i Jerusalem. Denna byggnad är kanske den mest förekommande muslimska byggnad i svensk media och troligtvis har den fått stå modell för den svenska sinnebilden av en moské. Det är dock ingen moské, men den domineras av en karakteristisk gyllene kupol. Jämngamla moskéer är al-Aqsamoskén, jämsides med Klippdomen och Ummayadmoskén i Damaskus. Men dessa domineras inte av kupoler och liknar snarare antika kyrkor, speciellt den senare då detta tidigare var just en kyrka.
Den kupoltäckta moskén blev inte på modet förrän Ottomanerna 1453 erövrade Konstantinopel och tog den Ortodoxa kristenhetens största helgedom Hagia Sofia i besittning och omvandlade denna till moské. Med turkarnas vidare expansion på den europeiska kontinenten, i Mellanöstern och Nordafrika, var det också den turkiska kupolförsedda moskén som kom att dominera den muslimska arkitekturen de kommande 500 åren. Det turkiskt muslimska bidraget till moskén Hagia Sofia var fyra minareter, böneutropningstorn.
Men Hagia Sofia var en senantik romersk byggnad invigd år 537 som kyrka. Att bygga kupolförsedda tempelbyggnader var en romersk tradition och ett exempel på detta är Pantheon i Rom, som färdigställdes på 100-talet. Pantheon brukas alltjämt, men nu som katolsk kyrka. På 1790-talet stod Pantheon modell för Olof Tempelman, när han fått uppdraget att bygga upp den nedbrunna Heliga Trefaldighetskyrkan, Tyska kyrkan i Karlskrona.
Den nyklassicistiska arkitektur, som av Sverigedemokraterna anses vara svensk och västerländsk byggnadstradition, vilar på samma antika arv, som den klassiskt kupolförsedda moskén. Samma moské som Sverigedemokraterna samtidigt anser ”kraftigt avviker ifrån svensk eller västerländsk byggnadstradition”. Det enda som skiljer arkitekturen åt är minareten.
Det som ”kraftigt avviker ifrån svensk eller västerländsk byggnadstradition” blir således slutligen reducerat till minareten. Men samtidigt reser sig Telenors stora mobiltelefonmast över Gräsvik från huvudkontor i Karlskrona, med en modern arkitektur av samma utformning som en minaret.
Vad Sverigedemokraterna agiterar mot är byggnader ”med starkt symbolvärde” och dess funktion av bönehus för misshagliga människor, i detta fall muslimer. Men istället för ärlighet, väljer SD att linda in åsikten i ett kvasivetenskapligt resonemang om ”svensk eller västerländsk byggnadstradition”.
Nu är det muslimerna som Sverigedemokraterna utsett till syndabockar, i norra Sverige ansätts samerna av partiets företrädare. Vilka står härnäst på tur?